Gubbens filosofiska ådra vaknade till liv i morse.
Han började ifrågasätta – meningen med livet.
Det ena förslaget efter det andra fullständigt regnade över jycken vilken då gjorde som gud… Slog dövörat till.
Jycken vars tålamod tidigare har visat sig vara väldigt stort tyckte nu att – ska han ta dessa grubblerier en vända till!?
Vänligt men bestämt påminde han gubben i andra ändan av kopplet om att – men snälla främmande … minns du inte att du redan har löst den gåtan med hjälp av han Rössner.
Gubben gick en lång stund och såg ut som en fågelholk, så plötsligt gick ”hissen ända upp” – visst f-n dé har du ju rätt i, nästan skrek han … ja krubbet ja.
Jycken och gubben har campat ihop så länge att de förmodligen är inne på tredje konversationsvarvet, jycken brukar påminna den snacksalige gubben om hans upprepningar (teflonminne?) på ett väldigt finkänsligt sätt som t.ex. – ja just dé, det snackade vi om för några år sen ja, osv.
Stephan Rössner ja, han som skrev boken Mat som medicin.
”Livets mening kan ju rimligen inte vara att leva torftigt för att få förmånen att dö med normala blodvärden.
Mat är livskvalitet, omtanke, njutning och kärlek och uttrycker därför så mycket mer än bara kalorier, vitaminer, mineraler och spårämnen.”
Så vackert och så klokt, den mannen vet vad meningen med livet verkligen går ut på, sa gubben lyriskt.
Resten av promenaden gick i tysthetens tecken.
Ja, eller nått.
Badaren
